https://madrid.hostmaster.org/articles/project_esther_israel_paying_influencers/sv.html
Nyligen inlämnade dokument enligt U.S. Foreign Agents Registration Act (FARA) har avslöjat en influencer-kampanj vid namn “Esther-projektet”, finansierad av Israels utrikesministerium. Dokument som lämnats in av Bridges Partners LLC den 26 september 2025 beskriver kontrakt som förmedlats genom Havas Media Group Tyskland för att engagera influencers på sociala medier att publicera pro-israeliskt innehåll riktat till amerikanska och globala målgrupper. Den offentliggjorda budgeten uppgår till cirka 900 000 dollar från juni till november 2025, vilket stöder 14–18 influencers som producerade 75–90 inlägg, där analytiker uppskattar att varje inlägg kostar 6 000–7 000 dollar.
Även om dessa inlämningar uppfyller FARAs krav på transparens för Bridges Partners som huvudsaklig agent, belyser de en rad risker: oregistrerade influencers personliga ansvar, plattformarnas skyldigheter att efterleva reklamlagar och gränsöverskridande skatteförpliktelser. Fallet visar hur digitala påverkanoperationer utmanar lagar från mitten av 1900-talet i en era av algoritmisk förstärkning.
FARA (22 U.S.C. § 611 ff.) – ursprungligen utformad för att avslöja nazistisk propaganda – kräver registrering av alla som agerar ”på uppdrag, begäran, under ledning eller kontroll” av en utländsk uppdragsgivare för att påverka amerikansk politik eller opinion. Registrerade måste redovisa sina aktiviteter, finanser och spridda material samt uppdatera dessa halvårsvis.
Viktiga bestämmelser:
Influencers som var medvetna om Israels sponsring och det USA-inriktade syftet kvalificerar sig som agenter och måste lämna in individuella kortformulärsregistreringar. Endast Bridges Partners chef, Uri Steinberg, verkar vara registrerad. Oregistrerade deltagare kan därmed vara i strid med lagen. Justitiedepartementets förnyade fokus på onlinepåverkanskampanjer (se FARA-enhetens årsrapporter 2023–24) antyder potentiell granskning även av mindre kreatörer.
FTCs riktlinjer för endossemang (16 C.F.R. Part 255) kräver tydliga #ad-upplysningar för betalt innehåll. Utelämnande i politiska budskap utgör en vilseledande praxis enligt § 5 i FTC-lagen, vilket kan leda till förelägganden och böter för kreatörer eller sponsrande aktörer.
Inkomster från sponsrade inlägg räknas som egenföretagarinkomst (26 U.S.C. § 1402). Amerikanska invånare måste rapportera på Schedule C; icke-amerikaner kan möta 30 % källskatt på arbete från USA. Underlåtenhet att rapportera kan leda till böter på upp till 75 % av obetald skatt eller brottsåtal (26 U.S.C. § 7201).
Utöver lagstadgade skyldigheter undergräver hemligt samarbete med en utländsk stat den autenticitet som influencer-ekonomin vilar på. För kreatörer vars trovärdighet är deras valuta kan offentlig exponering av oredovisade statliga betalningar vara karriäravslutande.
Enligt både FTC-regler och artiklarna 26–39 i EU:s DSA måste stora plattformar säkerställa transparent märkning av sponsrat material. Om X:s algoritmer främjar oredovisade politiska inlägg kan tillsynsmyndigheter anse det som underlättande av vilseledande reklam. Överträdelser av DSA:s regler om annonstransparens eller systemiska risker kan leda till böter på upp till 6 % av den globala omsättningen.
Plattformar undgår normalt FARA-ansvar som neutrala bärare. Men bevis på direkt samarbete – såsom algoritmisk förstärkning såld som en del av Esther-projektet – kan leda till en undersökning från Justitiedepartementet enligt lagens klausuler om “politisk propaganda”.
Eftersom betalningarna gjordes utanför X:s annonsförsäljningssystem påverkar de inte företagets skatteansvar. Risken ligger i reglering, inte intäkter.
Esther-projektet symboliserar sammansmältningen av statlig propaganda och influencer-marknadsföring. Traditionell lobbyverksamhet förutsatte en tydlig gräns mellan regeringar och medborgare; sociala medier suddar ut den. När geopolitiska budskap maskeras som autenticitet mellan jämlikar blir demokratisk diskurs oskiljaktig från riktad reklam.
Föreslagna lösningar som diskuteras inkluderar:
Den 4 oktober 2025 observerade användare massiva återkallanden av blå och guldiga verifieringsmärken från konton som var kritiska till Israels politik eller Esther-projektets avslöjanden, inklusive journalister, akademiker och icke-statliga organisationer. Ingen offentlig motivering följde med åtgärden. Kort därefter blev analyskontot @Uncensored.AI, som hade granskat både influencer-programmet och X:s moderering, avstängt utan förvarning. En intern medarbetares kommentar om en “granskning av policyefterlevnad” drogs senare tillbaka, och medarbetaren rapporterades ha blivit tillrättavisad.
Även om X:s villkor tillåter diskretionär borttagning av märken, väckte tidpunkten – mitt under intensifierade diskussioner om utländsk påverkan – anklagelser om åsiktsbias. Enligt EU:s Digital Services Act, artikel 34, är mycket stora plattformar skyldiga att mildra systemiska risker som desinformation och politiskt motiverad moderering. En koordinerad eller vedergällande åtgärd kan därmed utlösa granskning från Europeiska kommissionen. I USA återupplivar sådana åtgärder debatter om omfattningen av Section 230 och den kvasi-offentliga rollen för dominerande kommunikationsplattformar.
Utöver lagar och inlämningar finns en djupare moralisk fråga: vad betyder det för sanning och samtycke när demokratiska samtal tyst köps och säljs?
I moraliska termer är Esther-projektet inte bara en rättslig fotnot; det är ett symtom på en bredare etisk drift där sanningen blir en vara och demokratiskt förtroende en handelsvara.
FARA-inlämningarna för Esther-projektet markerar en liten seger för transparens men avslöjar stora luckor i efterlevnad och etik. Mellanhänder registrerade sig; enskilda influencers gjorde det uppenbarligen inte. Var och en står inför potentiell exponering enligt FARA, FTC och skattelagar, medan X Corp möter växande granskning enligt DSA och offentlig kritik för upplevd censur.
Ändå kan den allvarligaste konsekvensen vara moralisk: en urholkning av det offentliga förtroendet för autentiskt tal. När statliga narrativ köper privata röster och plattformar medlar synlighet, suddas gränsen mellan övertalning och manipulation ut. Att uppdatera lagar är nödvändigt; att återuppbygga integritet är avgörande. Tills sanning och sponsring återigen intar separata utrymmen kommer demokratisk diskurs att förbli gisslan hos den högst bjudande.